På påsklovet 2010, 7-9 april, var det skrivarkurs på Lerums bibliotek för ungdomar mellan tretton och nitton år.
Ledare var Elin Boardy från biblioteket.
Tolv personer var med på skrivarkursen, vi trängde ihop oss i bibliotekets sagorum och skrev och skrev och skrev ... Vi skrev flödesskrivning, slog med tärningar för att hitta på en berättelse, skrev dialoger, dikter, skrev om bilder, skrev brev från personer ur böcker och mycket annat.
Några av deltagarna har här lagt upp sina texter, varsågod och läs!
OBS: tänk på att du inte får kopiera någon annans text från nätet utan lov.
Frida Bilén:
Brev från Oskar W. till Jane E.
Käre Oscar W.
Det var länge sedan vi sågs, jag kan inte ens komma på när det var. Fast att jag inte minns det kan också bero på att jag slagit i huvudet ordentligt när jag skulle plocka jordgubbar. Efter det har mitt minne börjat falla bort. Det är anledningen till att jag skriver detta brev. Jag ville säga hej till alla jag känner innan jag glömt bort dem. Dig har jag visserligen redan glömt bort, men det kan ju inte skada att säga hej ändå. Så, hej! Jag hade visst glömt att skriva det förut. I alla fall, jag hoppas att vi hade det trevligt när vi träffades även om jag inte minns det nu, och jag hoppas att anledningen till att du finns med i min adressbok är att vi är vänner, för annars kanske det blir lite konstigt för dig att få detta brev. Jag önskar dig ett trevligt liv, och jag hoppas att du är försiktig när du plockar jordgubbar.
Med vänliga hälsningar
Jane E.
Hannas texter
Brevet från Dorian Gray till Fröken Julie
Kära Julie
Hur mår du? Det låter som en alldaglig fråga men för mig betyder det allt. För din skull hoppas jag att du inte mår som jag, sliten mellan känsla och förnuft. Förblindad av kärlek och fjättrad av hat. Åh, vad jag önskar att du var i min famn igen. Doften av ditt hår börjar blekna i mitt minne.
Jag känner mig som Romeo Montague när han får veta att hans Juliet är död. Ingen kan beskriva förtvivlan så som Shakespeare. Men det vet du ju redan, du lärde mig.
Vad ska jag ta mig till utan dig, jag tror att jag börjar bli galen! Ska jag dela Romeos öde och dö jag med? Åh varför frågar jag dig när du ändå inte kan ge mig några svar?
Jag har bestämt mig nu, när inte du lever längre är mitt sinne lika död som din kropp. Vi ses i himmelen Julie.
Din tillgivna Dorian Gray
Den här texten är ifrån när vi skulle välja en bild, jag tog en med killar med cyklar på
Det var vår sista sommar tillsammans. Gräset började bli gult av torkan men det märkte vi knappt. Det enda vi tänkte på var på själva sommaren och varandra. På hur vi helt plötsligt inte skulle träffas mer. Oscar skulle flytta till USA, Erik skulle plugga i Spanien, Calle skulle jobba på bilverkstad i Gävle och Adrian lämnade oss för att flytta ihop med någon tjej från Stockholm.
Bara Viktor och jag blev kvar bland det gulnande gräset och den milda sommarvinden.
Hela sommaren hade vi planerat för en sista stor ensamhelg, då det bara skulle vara vi och våra cyklar. När vi stod uppe på Kullen, när alla äntligen hade kommit kände jag mig fri. Vinden som rufsade om mitt hår och det andra killarnas smågnabb om vem som var starkast gjorde mig alldeles lycklig. Jag har nog aldrig varit så glad i hela mitt liv, som i ögonblicket på Kullen.
Den här texten är från när vi skulle välja ett påhittat ord och beskriva det som ett musikinstrument
Hottenskrotten är ett litet musikinstrument som nästan ingen vet att det existerar. Det finns nästan inga Hottenskrottar kvar så det är ju inte så konstigt om du inte känner till det så jag ska beskriva det för dig så som det är beskrivet i De Gamla Böckerna.
"Hottenskrotten är ett gammalt ärofyllt instrument som användes främst under 60 minuters kriget. Flemcharna blåste i det lilla instrumentet, som förövrigt ser ut som en förväxt äppelskrott, och skrämde de Gatorianska krigarna på flykt, så hemskt är ljudet som kommer ur dess pipa och trots att en Hottenskrott är ganska liten så låter den förfärligt mycket. "
Som sagt finns det nästan inga Hottenskrottar kvar för nästan alla förstördes under Den Stora Freden men Flemcharna har några få exemplar kvar som de använder som tortyrredskap.
Det bör tilläggas att Hottenskrottens ljud även skrämmer bort muterade sniglar och andra småkryp.
Märtas texter
Brevet från Den amerikanska flickan till Hemulen
Hello!
Kära dear Hemul. I’m absolutely superglad to be eable att presentera to dig the största thing inom modern medicin that ever har hänt! I runned ihop with det when I var leting after a boll som I lyckades Throw in to the skogen bakom mitt house.
It was a planta that jag never had sett before. I plockade it up and broughtade it in till my laboratory in my övervåning to analysera it.
It visade sig that tha planta hade very spännande egenskaper that I don’t dearar berätta to dig in detta letter if någon ealse should finda it, but jag am hopping deeaply that you culd komma and visita mig here in America Wreally snart.
Have a jättebra day!
Kisses and Krams from your älskade American flicka.
Böljande molnet och Lilla elden
Böljande molnet och Lilla elden smög försiktigt ut ur sina tält. Stjärnhimlen bredde ut sig lika klar som någonsin över den lilla indianbyn vid floden. Med tysta steg och forskande blickar på omgivningen närmade sig de tappra krigarna varandra. Fullmånens sken gjorde att Lilla elden såg tydligt när Böljande molnet tecknade åt honom att dra sig emot kanoterna. Med sina bara fötter tog de spjärn emot den mjuka flodbanken för att skjuta ut kanoten. De vadade ut i det ljumna vattnet och hoppade i kanoten som krängde till innan den la sig stadigt.
Böljande molnet drog in den svala nattluften i ett djupt andetag - han kände lukten av äventyr. Lilla elden pekade tyst på en krokodil som stack upp huvudet. Böljande molnet drog sin yxa och Lilla elden spände sin pilbåge. Krokodilen blev förskräckt och dök snabbt under ytan och försvann. Krigarna fortsatte ro.
Då såg Böljande molnet någonting annat som stack upp ur vattnet, ”titta en kamel” sa han och drog återigen sin yxa. Lilla elden skrattade. ”Idiot” sa han, ”det finns inga kameler i Indien!”
”men vi är ju inte i Indien” svarade böljande molnet
”så klart vi är!” svarade Lilla elden, ”det hör man ju på namnet – indianer”
”Men mormor sa ju att indianer bodde i Amerika…” sa Böljande Molnet tankfullt.
”Men då har din mormor fel!” sa Lilla elden bestämt, varpå Böljande molnet kastade sig över honom så pappkartongen välte och de bägge pojkarna rullade ut på gräsmattan. Förskoleläraren kommer framskyndande och särar på pojkarna.
”nu får ni ta det lugnt pojkar, om ni är snälla nu så skall ni också få smaka ur frökens godispåse.”
Sultanen och jag, flödesskrivning
På eftermiddagarna brukade sultanen och jag ofta gå igenom den bli skogen och de rosa sockervaddsbergen tills vi kom till de blå kaninernas håla. De blå kaninerna var ett lustigt gäng som brukade dansa sambo och äta marshmallowbuffé med de gröna tigrarna och den åttaarmade bläckfisken som bodde i trädet ovanför. I träsket intill sov den lata prinsessan på en bädd av mossa, träskmonstret som kom och hälsade på ibland jagade hon iväg med fållen på sin kjol. Sedan åt hon alltid en hel kyckling med spenat eftersom det var bra för både hjärta och hjärna. Det hade i alla fall hennes mamma sagt. Den röda drottningen som bodde bortom kaninerna och som i hemlighet var förälskad i förälskelsen som hon aldrig hade upplevt ihop med berguven som bodde i kaninhålet under verandan.
